På min gamla VM-låtblogg uppmärksammade jag låten “World Cup 2006″ av och med en herre som kallade sig The Saint. Låten var nog det taffligaste bidraget till sommarens digra VM-låtutbud, men långt ifrån det sämsta.

The Saint inledde dock sin karriär som sportmusiker redan två år tidigare med att göra en olympisk låt till Aten-OS. Till vinter-OS i Turin var det så dags igen med en låt som fick bära titeln “Olympic Flame”. 

Båda dessa olympiska hymner har en hel del gemensamt med “World Cup 2006″. Framför allt väcker de den omedelbara frågan “Vad fan är det här?” när man hör dem. Vidare är de alla covers på kända hits, samt inspelade med blygsam utrustning på vad som förefaller vara midi-bakgrunder. Men vafan, musik är ingen materialsport!

Man kan ladda hem alla tre låtarna från www.saintetienne.nu (en bit ner på sidan)

 


E-type - OlympiaEn något mer officiell OS-låt än den föregående. I videon ser vi E-type och hans körtjejer framträda likt grekiska gudomar straight outta Olympen (även om vi alla vid det här laget vet att det ju är en mindre photogenisk tjockis som egentligen sjunger i E-types låtar).

Mindre känt är kanske att E-type i viss mån gjorde en Ledin när han skrev “Olympia”, genom att damma av en befintlig låt (“Camilla”) och ge den en ny text. Hmm, men egentligen har väl E-type bara gjort en enda låt som han upprepat med nya texter i över ett decennium nu.

“Olympia” kan man i vanlig ordning ladda hem.

 


År 399 f. Kr. Staden Aten tvingar Sokrates in i döden för att ha förnekat gudarna och förlett ungdomen. Nästan 2400 år efter denna händelse snuvar samma stad Stockholm på OS. Ytterligare sju år senare sabbar en religiös dåre maratonloppet, själva höjdpunkten på nämnda OS.

Dessa tre händelser har troligen inget samband, vare sig med varandra eller med ”Den officiella OS-låten” som Slagsmålsklubben hedrade Aten-OS med. En medryckande sak med en visslad melodi. Plattan går att inhandla för struntsumman 39 pix. Man kan också besöka Slagsmålsklubbens hemsida som dessvärre inte är särskilt matig.

Slagsmålsklubben - Den officiella OS-låten

 

 

 

 

 

 

  

 

 


Jag tänkte hänga kvar vid ämnet OS-låtar ett tag till. Vi hoppar nu hastigt åtta år framåt i tiden och kommer fram till Atlanta-OS 1996. Givetvis satt jag uppe i sommarnatten och kollade på invigningen. Det var förresten min sista helg i frihet innan jag skulle rycka in i lumpen. Minns jag satt på kompaniets dagrum nån vecka senare och såg Ludmila Engquists seger på häcken tillsammans med ett glatt gäng packade unga män som precis återvänt från Tropic i Hässleholm.

John Williams behöver troligen ingen närmare presentation. Fem Oscars för bästa filmmusik har han mottagit genom åren, för filmer som Star Wars, E.T. och Schindler’s List. Han har också komponerat musik till hela fyra olympiska spel. Man kan väl sammanfatta hans produktion med att säga att den är ganska blåsinstrumentbaserad. “Summon the Heroes” kan särskilt rekommenderas för alla trumpetfetischister därute.

Man kan ladda hem “Summon the Heroes” från CDON. På Wikipedia kan man lyssna på en snutt av Williams olympiska tema från 1984.

 


Koreana - Hand In HandMitt starkaste minne från sommar-OS 1988 handlar varken om Ben Johnson eller riggade boxningsmatcher. Det är istället invigningsceremonin jag minns mer än något annat. Jag fick nämligen lov för farsan att ställa klockan till ringning mitt i natten för att stiga upp och titta på spektaklet. Från invigningen minns jag särskilt hundratals små taekwondo-killar på gräsplanen, samt folk som slog på bauta-trummor. Som klimax på det hela sjöng två män och två kvinnor en låt om fred på jorden, omgivna av ett mångkulturellt folkhav.

Det här blev början till mitt osunda intresse för invigningsceremonier. Att skåda hela läktarsektioner skapa bilder genom att hålla upp olikfärgade papper, eller se 200 landslagstrupper tåga in och höra Jacob Hård och Katarina Hultling kommentera deras klädsel. Se där några av de företeelser som för mig framstår som något av det högsta livet har att bjuda.

“Hand in Hand” är skriven och producerad av Giorgio Moroder, känd som producent och filmmusikkompositör, samt upphovsman till både Los Angeles-OS officiella låt “Reach Out” och vackra “Un’ Estate Italiana” från fotbolls-VM 1990. Moroder skrev för övrigt låtar till en hel LP åt Koreana, och de håller faktiskt rätt hygglig klass de flesta av dem. Helt klart gjordes det en storsatsning att lansera Koreana internationellt som något slags Asiens Abba.

Låten “Love Away” på LP:n gör mig dessutom galen eftersom den påminner starkt om en annan låt, men jag kan inte komma på vilken.

Vill du äga ditt eget exemplar av “Hand in Hand” så rekommenderas loppisbesök eller Tradera. På YouTube kan man titta på den något åldrade videon till låten, samt på liveframträdandet från OS-invigningen, där delar av låten sjungs på koreanska.

 


Någon på den eminenta sajten SvenskaFans.com har gjort en förteckning över Inters läktarsånger. Sångerna delas upp i sånger till laget, sånger till spelare och övriga sånger.  Här finns även texterna till “Pazza Inter” och “C’č solo l’Inter”. Alla sångerna presenteras  med svensk översättning och till merparten av dem finns även ljudfiler att lyssna på.

(Jag saknar dock en läktarsång som jag hörde när jag var på San Siro hösten 1998. I sin enkelhet gick den: “Forza Inter, Forza Inter, Hey! Hey!” och hade samma “melodi” som låten “Gema Tanzen” med eurodisco-ariern Mo-Do om någon minns honom? Det var han med “Eins, Zwei, Polizei”. Han var faktiskt italienare trots att han sjöng på tyska, så det kanske kan tänkas att han eller hans producenter fann sin inspiration på Curva Nord.)  

San Siro

 Två goa gossar utanför San Siro.

 


Graziano Romani - C'č solo l'InterI maj 2003 befann jag mig i Milano för att bevista säsongsavslutningen Inter-Perugia. När matchen blåsts av hade lagen gjort två mål vardera och den emotsedda glädjeyran uteblev. Ut ur San Siros högtalarsystem började dock toner av omisskännligt italienskt snitt att klinga. Först lite spridda pianoklink; sen en rivjärnsröst som tog ton. Jag märkte att italienarna runtomkring mig fick något sentimentalt i sina blickar när de sjöng med i låten på sin väg ut från stadion.

Låten jag hörde heter ”C’č solo l’Inter” och mannen med whiskyrösten är Graziano Romani. Utan att kunna ett ord italienska har jag ändå utvecklat starka misstankar om att låten främst handlar om att det blott finns ett lag för Graziano, nämligen Inter, samt att han allra sist i andra versen gör ett nummer av att Inter aldrig legat i serie B. 

Om videon: Den hese herre som snackar precis i början är inte Graziano Romani om någon nu trodde det, utan han heter Giuseppe “Peppino” Prisco, mångårig president i Inter. Några andra giganter som skymtar förbi i videon är Giuseppe Meazza, Nacka Skoglund och Jürgen Klinsmann.

 


Charlie and the Bhoys kallar sig själva “The World’s No. 1 Celtic Band”. Med tanke på att nånting i stil med 80 procent av bandets låtar handlar om Glasgow Celtic får man förmoda att detta ska förstås som att de ser sig som världens främsta “Celtic-band” och inte som det främsta keltiska bandet. De resterande 20 procenten av repertoaren utgörs av traditionellt irländska låtar samt av antibrittiska inlägg i Nordirlandkonflikten.

Låten “Inter Milan” tar oss tillbaka till 1967. Över hela världen satt långhåriga män och rökte vattenpipa tillsammans med pittoreska indiska farbröder. En hel västvärld var på god väg in i silverdimman. Charlie and the Bhoys väljer dock att i sin låt uppmärksamma nånting helt annat, nämligen det årets final i Europacupen för mästarlag (dvs. föregångaren till Champions League). I Lissabon möttes Celtic och Inter för att göra upp om vem som var bäst i Europa. För att inte förstöra spänningen så får ni själva läsa låttexten för att få reda på hur det gick. Den som även vill sjunga med i låten kan titta till detta liveklipp.

Passar även på att länka till ett klipp av låten “Lord of the Wing” från samma konsert. Visst är sångaren (antar att det är han som är Charlie) ruskigt lik Kjell Bergqvist?

 


Det är fortfarande några veckor kvar till Serie A drar igång, men här på Sportmusik går vi händelserna lite i förväg med att inleda en liten kavalkad med låtar relaterade till (det hastiga och lustiga) mästarlaget Inter. Och vi börjar med en skapelse som har några år på nacken. Ja, ni vet hur det brukar gå till. Nån kommer på idén att ta in laget i studion och spela in en kamplåt, gärna med en festlig video till. Resultatet blir en halvtafflig låt och en video där de välkända idrottsprofilerna spexar med micar och hörlurar. Det har vi sett många exempel på genom åren.

“Pazza Inter” blev inget undantag. I videon ses en bred array tvålfagra superstjärnor och mångmiljonärer med varierande arbetsinsats medverka i låten. De två som tar sin artistroll på störst allvar tycks vara Javier Zanetti och Alvaro Recoba, vilka båda tar i för full hals med hårt filtrerade röster. Slutprodukten kan ni skåda nedan. Extra kul är att någon lustigkurre gjort sig besväret att ge låten en svensk översättning ā la ansiktsburk, vilket skänker ännu en dimension av löjets skimmer över låten och videon, som komplement till de som fanns från början.

 

 

 


Ännu en friidrottslåt. Amy Diamond sjöng svenska landslagets kamplåt till friidrotts-VM i Helsingfors förra sommaren. Låten är väl egentligen inte värd särskilt många ord. Men man kan i alla fall påpeka att den påminner en del om låten “Champian” av Air Liquide och Tolga från 2001.

EDIT 14.10.2006: Det kan även nämnas att ”Champion” är den nya signaturmelodin till Lilla Sportspegeln.